<3
'vet du vem du är?', frågade hon.
'jag vet inte', svarade han, 'hur vet man om man vet det?'
'jamen är du lycklig?' frågade hon.
'jag vet inte', svarade han.
sen sträckte han ut sin hand och kände regnet mot sina fingrar.
'känner du mig', frågade han sedan.
'jag kan försöka', svarade hon.
'kan du bära mig?', frågade han.
'nej', svarade hon, 'men jag kan hjälpa dig upp när du faller'
'kan du visa mig rätt väg att gå?', frågade han.
'nej', svarade hon, 'men jag kan gå vilse med dig. . så slipper du göra det ensam'
sen sträckte hon ut sin hand och rörde försiktigt vid hans arm.
'kan du läsa mina tankar?', frågade hon.
'jag vet inte', svarade han, du kanske kan lära mig'
'kan du vara mina vingar?', frågade hon.
'jag tror inte det', svarade han, 'men du kan få stå på mina axlar om det gör dig starkare'
'kan du vara mitt ljus?', frågade hon.
'jag vet inte', svarade han. 'men jag kan vara din lykta i mörkret när du behöver den som mest'.
sen sträckte han ut sin hand och torkade en tår från hennes kind.
'kan du vara mitt hav?', frågade han.
'nej', viskade hon, 'men jag kan vara din bro'
'kan du vara min himmel', frågade han.
'nej', viskade hon, 'men jag kan vara ditt lilla moln att vila vid'
'kan du vara mitt svärd?', frågade han.
'nej', viskade hon, 'men jag kan vara din sköld'
sen flyttade hon sig närmre och tankarna lekte med hans blåa blick
'kan du finnas där för mig när jag gråter?' frågade hon.
'ja', viskade han, 'om du finns där för mig när jag skriker'
'kan du finnas där för mig när jag behöver få vara svag?' frågade hon.
'ja', viskade han, 'om du finns där för mig när jag behöver få vara stark'
'kan du dö för mig?' frågade han.
'nej', viskade hon. . 'men jag kan leva för dig'
sen föll regnet. sen föll snön. sen föll prövningar på deras kärlek som på alla
andras. ingen vet vilken kärlek som kommer klara alla motgångar.
men den som inte kräver att få gå raka vägen kanske hittar någon som vill följa honom.
den som inte kräver ständigt ljus kanske hittar en lykta i mörkret när hon behöver det som mest.
den som inte kräver ett svärd kanske hittar en sköld.
och om du inte kräver att någon ska vara redo att dö för dig.
så kanske du hittar någon som är redo att leva för dig.
'jag vet inte', svarade han, 'hur vet man om man vet det?'
'jamen är du lycklig?' frågade hon.
'jag vet inte', svarade han.
sen sträckte han ut sin hand och kände regnet mot sina fingrar.
'känner du mig', frågade han sedan.
'jag kan försöka', svarade hon.
'kan du bära mig?', frågade han.
'nej', svarade hon, 'men jag kan hjälpa dig upp när du faller'
'kan du visa mig rätt väg att gå?', frågade han.
'nej', svarade hon, 'men jag kan gå vilse med dig. . så slipper du göra det ensam'
sen sträckte hon ut sin hand och rörde försiktigt vid hans arm.
'kan du läsa mina tankar?', frågade hon.
'jag vet inte', svarade han, du kanske kan lära mig'
'kan du vara mina vingar?', frågade hon.
'jag tror inte det', svarade han, 'men du kan få stå på mina axlar om det gör dig starkare'
'kan du vara mitt ljus?', frågade hon.
'jag vet inte', svarade han. 'men jag kan vara din lykta i mörkret när du behöver den som mest'.
sen sträckte han ut sin hand och torkade en tår från hennes kind.
'kan du vara mitt hav?', frågade han.
'nej', viskade hon, 'men jag kan vara din bro'
'kan du vara min himmel', frågade han.
'nej', viskade hon, 'men jag kan vara ditt lilla moln att vila vid'
'kan du vara mitt svärd?', frågade han.
'nej', viskade hon, 'men jag kan vara din sköld'
sen flyttade hon sig närmre och tankarna lekte med hans blåa blick
'kan du finnas där för mig när jag gråter?' frågade hon.
'ja', viskade han, 'om du finns där för mig när jag skriker'
'kan du finnas där för mig när jag behöver få vara svag?' frågade hon.
'ja', viskade han, 'om du finns där för mig när jag behöver få vara stark'
'kan du dö för mig?' frågade han.
'nej', viskade hon. . 'men jag kan leva för dig'
sen föll regnet. sen föll snön. sen föll prövningar på deras kärlek som på alla
andras. ingen vet vilken kärlek som kommer klara alla motgångar.
men den som inte kräver att få gå raka vägen kanske hittar någon som vill följa honom.
den som inte kräver ständigt ljus kanske hittar en lykta i mörkret när hon behöver det som mest.
den som inte kräver ett svärd kanske hittar en sköld.
och om du inte kräver att någon ska vara redo att dö för dig.
så kanske du hittar någon som är redo att leva för dig.
Postad i Dagbok